
SLUTREPLIK. Järnvägen behöver fler, billigare och bekvämare säten. Den lämpligaste lösningen är en ny generation fjärrtåg av standardtyp med komfortvagnar, skriver Tomas Larsson.

”X2000 hade brister från start – här är ett bättre alternativ för Sverige”
SLUTREPLIK. Järnvägen behöver fler, billigare och bekvämare säten. Den lämpligaste lösningen är en ny generation fjärrtåg av standardtyp med komfortvagnar, skriver Tomas Larsson.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
I några repliker har SJ:s fjärrtåg X2000 debatterats i Ny Teknik.
Projektet har varit ett industripolitiskt prestigeprojekt där hela eller delar av tåget har körts runt i både Europa, Nordamerika, Asien och Australien i hopp om beställningar. Några utländska beställningar kom dock aldrig, förutom för ett tågsätt till Kina. Detta tåg lämnades senare tillbaka.
Vid lanseringen var det uppenbart att X2000-konceptet hade flera allvarliga nackdelar. Vagnarnas smala ingångar, med en halvmeters nivåskillnad mellan vagngolv och plattform, gjorde det omöjligt för rörelsehindrade resenärer att komma ombord. Under 1986, i samband med beställningen, lovade direktören för SJ persontrafikavdelning att biljettpriserna endast skulle öka med 10 procent [3.B] men senare ökade priserna i stället dramatiskt, till stor del för att täcka kostnaderna för de extremt dyra vagnarna. Det som hade kunnat bli ett folktåg resu